Idag var det första gången jag spelade innebandy på campushallen. Svettig och anfådd satt jag mest av alla på bänken. Tempot var finsk humppa och jag kände att en mycket irritirad torsten flink satt inom mig och slog på både hjärtat och lungorna med stolar som tillhygge (jag hängde inte med). Men det var kul att vara med i bastuluften igen. Jag skåra några mål, men mitt spel blev ganska lidande av att jag blev så trött. Tydligen är det sällan numer som det är så några med och spelar. Bara en avbytare.
Jag har alltså skaffat ett kort på campushallen och fryst mitt gamla i källarvåningen i ryd.
Imorgon blir det en rundtur i en framtida korrior i ett framtida flamman. Jag måste haft lite tur när jag på nått sätt fick tillgång till den på studentbostäders hemsida. Det blir kul. Jag ser fram emot det..
Javatentan närmar sig. Det är en vecka kvar nu, men saker och ting börjar falla på plats. Det är en skön känsla när man börjar förstå hur saker och ting hänger ihop. Däremot är det väldigt på kanten att man klarar av internredovisningen med en viss idiot som lärare (inga namn här).
Senast idag kom det fram att han ger minuspoäng om det är handskrivet, även om han hade skickat ut ett mejl innan om att det var okej. Dubbelmoral? Dubbelidioti? IQ-rumstemperatur? Allt!
Cykeln är besatt igen. Den är sönder. Min tyske granne Timo raggar runt bland erasmus-folk som säljer cyklar. Jag är trött på "Värdsmästarcykeln", det är den verkligen inte längre.
Jag har tagit på mig ett jobb att översätta en manual också. Om det går igenom känner jag en ganska rejäl kosing värd att spendera på nått skönt eller kul.
Den senaste boken jag läst, "I tystnadens land", gick lite utför i slutet tyvärr. Visst, den hade vissa metafilosofiska drag och det var en tydlig resonerande monolog om vad jaget är och vad det sitter i hjärnan. Samtidigt är den så otroligt skrämmande.
Jag sitter hellre i en illusion om att olika jag, olika medvetanden går runt och interagerar än att se alla andra människor (och jag) som något slags biologiska maskiner utan egentligt mål förutom att föra vidare arv.
Det är nog en ren självbevarelsedrift som sätter in till slut. En själ vet jag inte om jag kan kalla det för, men ett medvetande i varje person finns det. Själ känns lite väl religiöst, men utan ett jag, vad är man då? En berättelse skapad av sig själv? Jaget och duet har så stor del i mitt liv att det inte går att avlägsna, även om det kanske är mest logiskt att tänka så.
- I dag kallas du för?
- Klok! Stina i klassen påstod det i alla fall. Ibland så :) Det handlade om javan, men jag tror hon inte insåg att det var Anders som kan java.
- Har varit vaken sen?
- Vaknade vid 9, utvilad och fin. Jag gick och la mig tidigt eftersom jag hade fixat biljetter till dömd (gick upp 6 dagen innan) men såg sedan att det inte behövdes alls..
- Vad gör du nu?
- Jag tänker mest på att jag börjar inse hur klasser fungerar i java. Underbar känsla. Jag lyssnar på P3 hiphop i brist på annat. Jag känner en sån där skön rethosta i halsen, vilket tyder på både hur otränad jag är och hur mycket jag tagit ut mig idag på innebandyn.
- Vilken låt beskriver din dag bäst?
- "I can see clearly now, the rain is gone... na na na na"
- Vad är det bästa med dagen som har gått?
- Definitivt inte cykeln. Möjligen Anders som gav mig lift både till och från skolan. Ett stort tack. Javan kanske? Att jag inte är dödligt sjuk? Att jag inte ser andra människor som robotar! That's it!
No comments:
Post a Comment