En handfull med dagar efter SOF

Så är det dags att plugga till läsårets sista tenta.

Jag har funderat på att lägga av att blogga häromdagen. Visst är det kul och så, men jag känner att det inte ger mig nånting (just nu). Jag är inte den som är den, den som gör snittsiga inlägg med milimeterskarpt ordblanderi, som kommer med insiktsfulla och välformulerade texter, som ger risodlingar och rosenbuskar..

Jag älskar att lyssna, för då förstår jag mer. Alla har något att berätta, något som jag inte vet. Nyfiken? Ja!

Men att blogga? Att skriva rad på rad, och ofta gnälla över sitt svensson liv som i princip är underbart, mest bara för att ha nått att säga? Nej! Det är ett virus som bara förstör sinnen. Klag, gnäll och bitterhet

Hitta spänningen i ditt liv. Gå ut, åk iväg, bara dra. Världen finns kanske inte imorgon. För att citera Sunscreenlåten, eller dylikt material. Gör något som du aldrig gjort förut.

Nu går jag emot mig själv och gnäller över gnället, och vips så är jag i den svarta sopsäcken med gamla ölburkar som jag vill kasta ut. Det finns så otroligt mycket att vara glad över som folk inte ser. Att ta saker för givet, är att dödsförklara livet. Den sekund man tar allt för givet, sin situation, sin omgivning, sina inre tankar, den dagen gör en till en zombie. Om man hårddrar det så hamnar man i samma rigida ursäkt till liv som "Harold Crick" i Stranger Than Fiction.

Frågan är hur man vill leva sitt liv, egentligen. Det är ibland svårt att förstå att man bara har ett x antal sekunder kvar att leva, men hittills verkar det som att det är en av de saker som faktiskt kommer att hända alla som funnits. Vad händer sen? Kanske kommer du till Ursa Minor Beta, eller så återföds du till en palsternacka i halland, valet är inte ditt, men det kommer.

Att se skogen få liv, fiskar i sjön, träd som blommar, och leende människor (möjligtvis under påverkan av alkohol, men ändå, man kan inte ha för höga ambitioner) är det som ger mig kraft och liv. Att vara trygg i otryggheten som kallas livet.

Ta en titt in i framtiden; det vi har nu kommer antagligen att försvinna, vad vi än gör. Det gäller att uppskatta att vi lever och att vi är. År 2071 kommer Stockholm kanske ha samma klimat som Madrid. Vinodlingar, Varmt väder, ingen slask. Men också: Malaria och miljöflyktingar och du är troligen över 80 år om du ens lever då, du kanske till och med har vuxenblöja. Grattis.

Det som finns finns nu, det som fanns fanns då. Det som kan komma att finnas, kan finnas, men inte nu.

Utflummat igen. Det är väl därför mina inlägg ibland inte blir så konkreta som jag vill ha dom. Sån är jag. Men att blogga gnällandes om gnällande är det ända jag kan tänka på. Jag har blivit bitter över bitterheten. Ledsen över att ledsenheten tar upp så mycket plats. Positiva tankar är svårare att skapa, men lättare att behålla, och godare att använda sig av.

Det är nog dags att sluta nu. För idag och kanske ett tag till.

Några dagar innan SOF...

börjar man känna sig sliten. Det började självklart regna på UteKravallen, och om man ville ha skydd för Guds piss så fick man trängas med putt-benägna the Sounds-fans och andra som ville puttas. Förkylningen låg överhängande...

Självklart somnar jag utan att veta var jag lagt mina fina solglasögon, och hittar dem inte heller dagen efter. Det snurrade som i ett hamsterhjul som vanligt när jag vaknade upp, och då märkte jag av att foten var synnerligen fel. Det gick inte att böja den utåt.

Jaha? Ännu en D.U.A (Drunken Unexplained Accident), kollar dattis.se direkt för möjlig förklaring, hittar dock inga spår som kan leda till klarheter.

Nu, några dagar senare, börjar det släppa. Dock är jag sjukt osugen på en sån helhelg som SOF bjuder på. Den sjudagarsperiod som började förförra veckan bjöd på 3 storfester; Slöjd für alle, Skiftet och valborg i Uppsala, kroppen börjar säga emot ordentligt nu.

Men men, inte så konstigt kanske. Jag har aldrig tidigare haft halsbränna, nu kommer det direkt på bakfyllan, som en snärt med en blöt handduk på skjärten. Smash. Jag blir totalt oorganiserad och sengångartrött också.

Jag har dragit på mig en mild förkylning verkar det som. Det ska bli skönt med sommar, även om jag kommer att dricka några öl på nån kväll så kommer jag definitivt inte börja kl 3 på eftermiddan. Det ska bli skönt att jobba, tjäna pengar, och sen träna hårt på gymet och kanske umgås med johan och henke och alla andra därhemma. Lite rast från studentlivet behövs inför nästa år. Garanterat.

Sommar. Läsa böcker utomhus. Slappa vid nån sjö. Jag får nån vecka ledigt här och där också i och med att jag börjar jobba så tidigt som i 5:e juni. En vecka ledigt i Juli och en i Augusti. Varmt väder. Glass. Grilla. Kanotbryggan. Minigolf. Äta gott. Lyssna på P3. TK? Ja, TK känns till och med lockande (om det nu finns kvar?).

Jag börjar längta hem. Hur kunde det bli så?

/Jag

Full som en kastrull - eller 20-timmars krökmaraton

Valborg i Uppsala är något i hästväg.

Uppstigning vid 7-tiden på morgonen.

Intag av cider kl. 0803.

Taxi till bolaget t/r för inköp av alkohol vid öppningsdags (10).

Näbbmus-buss (pensionärsbussen) till stan.

Nere i ekonomikum vid ettsnåret.

Champagne-galopp på eftermiddagen.

Dim-Svart.

Mat hemma hos erik.

Dim-Svart.

Smålands nation.

Hemgång.

Fyllekäk och fylleskratt.

Sömn.

---

Jag klarade av att hålla mig på benen på något sätt. 20-timmarsfesten var konstant!

Behöver jag ens nämna hur skoj bakfyllan var?