Istället för att koda järnet så tar jag min tillflykt till mitt eget sinne. Efter att ha varit på gymmet så började tankarna snurra i skallen på mig i duschen. Det är inte så att jag haft tankarna förut, men ändå.. det är värt att påminna sig själv om illusionen som äter upp min själ inifrån...
Det är en vansinnig värld vi lever i. En konstgjord värld. En paradoxal värld.
Hela civilisationen bygger på omättad konsumtion. Konsumtionen blir en livsstil för oss alla, i något hänseende. Om vi inte skulle konsumera som vi gör så skulle allt kollapsa. Det läskiga tanken som då kommer är att kulturen vi lever i bygger på att folk ska gå runt och vara missnöjda, för så länge folk är missnöjda, riktas tankarna utåt på ett framtida köp, och vi snurrar snurran ett varv till.
Jag vet faktiskt inte vad det mest idiotiska jag har köpt, kanske mina le coq sportif-skor för 800 som jag redan då kände att jag skulle få skavsår av. Som jag fortfarande intalar mig inte ger mig skavsår om jag har på mig ett visst sorts strumpor. Men nej, jag ville ha dom, dom var snygga. Hur sjukt är inte det på en skala? Ändå så gjorde jag det, ändå så är jag medveten om idiotin bakom. Snygga skor är alltid snygga skor.
En missnöjd kund är en bra kund, så länge kunden känner den där lyckokänslan när köpet är köpt. Just nu går Legally Blonde på tv. Reese mår inte så bra för att hennes plan att vinna tillbaka killen inte funkar, så vad gör hon? Hon tar tillflykten till vår tids kyrka, the Shopping Mall. Där finner hon manikyren! Då kan det ju inte bli något annat än bra?! Med fina naglar så löser sig alla problem, eller?
"Ni kan också känna papalagi (den vite mannen) på att han vill intala oss att vi är fattiga och elända, att vi behöver stort bistånd och medlidande, eftersom vi inte har några saker... Blicka omkring er, långt i fjärran, där jordranden bär upp det mäktiga blå havet. Alltet är fyllt av stora saker: urskogen med dess vilddruvor, kolibrifåglar och papegojor, lagunen med dess sjögurkor, musslor och humrar och andra vattenkreatur.."
"Papalagi tror visserligen att han kan åstadkomma sådana saker, att han skulle vara stark som den store anden. Och därför gör tusen och åter tusen händer inget annat än åstadkommer saker, från soluppgång till solnedgång. Människosaker, vars syfte vi inte vet, och vars skönhet vi inte känner. Och allt fler och allt nyare saker vänder papalagi sin håg. Hans händer darrar som av frossa, hans ansikte blir grått som aska och hans rygg böjd, hen han lyser upp av fröjd när han lyckas med en ny sak."
(Från den vite mannen - Papalagi)
Vansinngt, vi gör så mycket saker som inte behövs. Och ändå skapas det ett behov av det. Ta anti-rynkkrämer som bevisligen inte tar bort rynkor, som om det är fel att bli gammal? Sen när? Eller stora HumVees som drar 3 l/mil, varför? Jo, för alla försök till konsumtion går ut på att spela på bekräftelse.
OM du köper den här bilen/ anti-rynkkrämen/ datorspelet/ sengångaren/ diamantnagelklipparen/ det ultrasköna toapappret så kommer du att få mera cred hos andra. Om utväxlas ofta i reklam till det ännu värre ordet NÄR.
Tuiavi, som jag citerar, kommer från en söderhavsö och får chansen att åka till Europa i början av seklet. Det han ser är skrämmande; folk täcker över sin kropp, bor i "stenkistor" (lägenheter), dyrkar papperslappar (pengar) och tror att tillverkning och uppfinningar ska leda till ett bättre liv. Vem mår idag bättre av msn? mobilen? egentligen, gör jag det?
På hans språk finns inga ord för "mitt" och "ditt", hur skumt är inte det? Ingen ägandeform i språket, vilket betyder att det inte går att knappt föreställa sig ett ägande. Fundera på hur ofta du tänker i mitt och ditt. Din lägenhet, din bil, din dörrmatta. Vi bor alla i ett fängelse av ägande.
Vi har en kultur som uppmuntrat ett verbalt fängelse av ägande. Tänk om jag inte brydde mig om att någon tog (tog - då tänker man på stjäla helt plötsligt) min mobil. Bara "javisst". I och med att mitt och ditt inte finns, skulle heller inte ord som ta, stjäla, ge, låna och använda inte heller finnas. Underbara värld. Tyvärr finns den inte kvar. En epidemi kallad "Civilisationen" har även tagit över den sista utposten av sunt förnuft.
Men ändå, vi bombas av reklam. På en retorikföreläsning förra hösten fick jag höra hur många reklambudskap som går igenom sinnet. En vanlig dag ligger den siffran på ca 1000 olika budskap om att köpa en produkt. Det går inte att komma bort från reklamen helt enkelt. Allt bygger på reklam.
Jag har också insett att desto mer saker man äger, desto mer fast blir man. Det är ett sjukligt tillstånd att äga för mycket, för då vill man bara ha mer, mer, mer. Och alla talar då om ansvar. Ansvar. Desto mer prylar, desto mer ansvar, desto mer tankekraft till att skydda, desto mer utåtriktat till att skaffa mer prylar som passar bra in med de redan "ägda" prylarna. Den gyllenbruna vasen från Orrefors som passar så fint in med gardinerna från IKEA.
Det enda sanna man äger som människa är sin egen kropp. Äkta ägande handlar om äkta frihet, och frånvaro från konstgjort ansvar.Vårda kroppen och sinnet, det är det enda sanna. Ironiskt nog är det ofta materialism (böcker, tidningar, seminarier) som är vägen dit.
Snabbmat, sömnbrist, stress, hets utsätter man kroppen för. Feta jänkare är urbilden. Jag tänker mest på alla dessa feting-brats på "My Sweet Super 16" som ser ut som kossor, men skyler allt med donuts, versace och en latte. Curlingmorsan som pungar ut 150 000$ på en fest för att smeka sitt samvete. Puh, nu är hon nog glad en stund till... Men nej, desto mer man kan få, desto mer vill man ha. Vi har skapat ett system där kvantiteten alltid går före kvalitén.
Var tog förnuftet vägen? Förnuftet att ifrågasätta hela systemet? Förnuftet att realisera det idiotiska att förstöra naturen genom onödigt inhandlande av skräp? Förnuftet att välja sin egen inre lycka först?
En sann värld ordnar upp sig själv. En sann värld bygger inte på missnöjdhet som drivkraft. En sann värld som alltför få orkar och vågar tänka på eller drömma om.
No comments:
Post a Comment