En handfull med dagar efter SOF

Så är det dags att plugga till läsårets sista tenta.

Jag har funderat på att lägga av att blogga häromdagen. Visst är det kul och så, men jag känner att det inte ger mig nånting (just nu). Jag är inte den som är den, den som gör snittsiga inlägg med milimeterskarpt ordblanderi, som kommer med insiktsfulla och välformulerade texter, som ger risodlingar och rosenbuskar..

Jag älskar att lyssna, för då förstår jag mer. Alla har något att berätta, något som jag inte vet. Nyfiken? Ja!

Men att blogga? Att skriva rad på rad, och ofta gnälla över sitt svensson liv som i princip är underbart, mest bara för att ha nått att säga? Nej! Det är ett virus som bara förstör sinnen. Klag, gnäll och bitterhet

Hitta spänningen i ditt liv. Gå ut, åk iväg, bara dra. Världen finns kanske inte imorgon. För att citera Sunscreenlåten, eller dylikt material. Gör något som du aldrig gjort förut.

Nu går jag emot mig själv och gnäller över gnället, och vips så är jag i den svarta sopsäcken med gamla ölburkar som jag vill kasta ut. Det finns så otroligt mycket att vara glad över som folk inte ser. Att ta saker för givet, är att dödsförklara livet. Den sekund man tar allt för givet, sin situation, sin omgivning, sina inre tankar, den dagen gör en till en zombie. Om man hårddrar det så hamnar man i samma rigida ursäkt till liv som "Harold Crick" i Stranger Than Fiction.

Frågan är hur man vill leva sitt liv, egentligen. Det är ibland svårt att förstå att man bara har ett x antal sekunder kvar att leva, men hittills verkar det som att det är en av de saker som faktiskt kommer att hända alla som funnits. Vad händer sen? Kanske kommer du till Ursa Minor Beta, eller så återföds du till en palsternacka i halland, valet är inte ditt, men det kommer.

Att se skogen få liv, fiskar i sjön, träd som blommar, och leende människor (möjligtvis under påverkan av alkohol, men ändå, man kan inte ha för höga ambitioner) är det som ger mig kraft och liv. Att vara trygg i otryggheten som kallas livet.

Ta en titt in i framtiden; det vi har nu kommer antagligen att försvinna, vad vi än gör. Det gäller att uppskatta att vi lever och att vi är. År 2071 kommer Stockholm kanske ha samma klimat som Madrid. Vinodlingar, Varmt väder, ingen slask. Men också: Malaria och miljöflyktingar och du är troligen över 80 år om du ens lever då, du kanske till och med har vuxenblöja. Grattis.

Det som finns finns nu, det som fanns fanns då. Det som kan komma att finnas, kan finnas, men inte nu.

Utflummat igen. Det är väl därför mina inlägg ibland inte blir så konkreta som jag vill ha dom. Sån är jag. Men att blogga gnällandes om gnällande är det ända jag kan tänka på. Jag har blivit bitter över bitterheten. Ledsen över att ledsenheten tar upp så mycket plats. Positiva tankar är svårare att skapa, men lättare att behålla, och godare att använda sig av.

Det är nog dags att sluta nu. För idag och kanske ett tag till.